Den kommer krypande. Den där känslan som, liksom dementorerna i Harry Potter, suger all glädje ur världen. Känslan som får mig att känna enbart tomhet och smärta inuti. Som om all lycka jag någonsin känt försvinner och lämnar endast det olyckliga kvar. Det är som om inget kan rädda mig ifrån mörkret när jag väl börjat falla... Helt utan förvarning kommer den där känslan, känslan av total ensamhet.