People ain't no good

- inte vissa iallafall. Det känns inte rätt att bara tanken av en människa, som jag inte ens känner, kan göra mig så arg. Fortfarande. Det är ingen big deal, på ett sätt, men ändå på ett annat. Pengar är ändå pengar som vi förmodligen aldrig kommer se igen. Fan, varför gav jag upp? Jag var ju säker, 110% säker. 

Den stora frågan är dock: varför hakar jag ens upp mig på denna skitsak? Men jag kan ju inte låta bli heller. När jag vet att jag hade rätt. Åh!!!!!!!!!!!! Nu vill jag bara somna så att morgondagen kommer, dagen det då jag och min fina Jacob "flyttar ihop" "på riktigt". Ska bli så underbart skönt att veta att man har någon att komma hem till varje kväll, någon som kan få en att sluta tänka på fjantsaker som man ändå inte kan göra något åt i efterhand. Längtar så, sambo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback