Ibland (läs: varje kväll) flyger tusen tankar genom mitt huvud. Glada, arga, ledsna, stora, små, konstiga, onödiga... och sen såna tankar som får håren på armarna att stå, magen att pirra och munnen att le sådär fånigt. Just ikväll är en sån kväll, en kväll då Jacob finns i mina tankar och gör mig sådär kalaskär om och om och om och om och om igen. Möttes av denna syn (då jag för en gångs skull kollade facebook genom datorn och inte mobilen)..


Det känns så ofattbart, underbart och konstigt på en och samma gång. Tiden rusar förbi, och trots att det känns som igår då jag önskade att du var min, så känns det på ett annat sätt som att vi alltid varit tillsammans. För ett liv utan dig är ju totalt otänkbart, vad var jag innan du fanns? Jag var nog bara ett skal som väntade på att allt detta skulle hända och förändra, förbättra allt. Du är min andra hälft, så fort du inte är bredvid så är jag halv. Du har sprängt dig in i mitt hjärta och hela min kropp och skapat ett bo där inne som känns otroligt tomt så fort du inte är där jag är. Jag saknar dig varje vaken stund som vi är hemma på olika håll. Men snart, snart finns bara ett hemma - hos oss. Där du är, är hemma för mig.. Där du är, är där jag alltid vill vara.

Jacob.. För mig är du den där någon som alla hoppas finna. Den någon som alla hoppas få dela ett helt liv tillsammans med ♥ ♥ ♥