Nu är du borta, långt långt borta. Det gör så ont att veta huuur långt det faktiskt är. Jag hatar att jag inte får skriva godnatt om en stund, det är inte ens natt där du är!! Svårt att ta farväl, svårt att va isär. Önskar mitt hjärta, jag önskar du vore här... ♥



Det är inge bra för mig att sakna såhär. För det gör genast att jag bara vill lyssna på låtar som gör mig nere, vilket leder till att jag blir ännu mer nere, vilket leder till att jag tänker på massa dumt som jag försöker låta bli att tänka på, för att slippa vara såhär.. Deppig. Men jag kan inte låta bli att se i kalendern att det snart bara är en månad till 26e mars, en månad tills det gått 11 år. 11 jävla helvetes år!!! Men det är så knäppt. Det är som att jag fortfarande väntar på att du ska sluta luras och komma hem igen. Du har ju lovat mig så många gånger i mina drömmar att allt bara var ett dumt påhitt och att det inte alls är så att jag måste leva hela mitt liv utan dig.. Fan mamma. Jag har levt mer än halva mitt liv utan dig, men vet du hur mycket det smärtar att veta att de 8 år vi fick tillsammans kommer tyna bort totalt bland alla år jag har kvar... Fan mamma. Hjälp mig förstå varför det blev så här :(