Vädret är detsamma och mina ögon är lika rödgråtna som för två veckor sedan. Det har tagit tid att förstå, vid närmare eftertanke fattar jag det nog inte riktigt än... Det är fortfarande svårt att tro att 2 år gick i tusen bitar på bara en minut. Det gör så jävla ont, men jag känner djupt där inne bakom all smärta att detta är rätt. Det kommer att ta tid för mig att läka, det kommer det. Jag längtar bara efter dagen då allting känns bra igen...