Hjärtat gör ont, försöker kväva klumpen av gråt i min hals.. Förgäves. Nätterna är värst, tankarna flyger och tårarna rinner. Tänker på allt som varit och allt som aldrig blev. Liten och hjälplös, det är så jag känner mig. Det är så jävla synd om mig, fast kanske inte alls. Tänker på lilla farmor och klumpen växer sig större. Mer tårar. Försöker vara stark men det är så jävla svårt..