Nu återstår det bara tre veckor tills jag får nycklarna till min första alldeles egna lägenhet. Det känns så stort och jag längtar så jag tror jag spricker! Kan inte med ord beskriva hur mycket jag vill bort från detta hål som en gång kallades hem. Saken är den att det inte var mitt hem, det var vårt. Jag har stått utan en plats att kalla hem sen den kvällen då du slängde igen dörren bakom dig. Sorgen sitter i väggarna och trots att jag inte ångrar mitt beslut så får minnena mig att tvivla ibland. Men snart, snart får jag, med både glädje och stor tomhet lämna Skallbergsgatan 10D, och börja om med mitt eget liv på riktigt, på ett nytt ställe som förhoppningsvis kommer ge mig känslan av att åter ha ett hem att komma till. Snart...